Gunilla berättar

Jag träffade Johanna första gången försommaren 2012. Jag var på en plats i livet där jag nyligen tagit mig ur en destruktiv mångårig relation och kände att jag inte fick plats i min egen kropp och psyke längre.

Jag fick tips om att träffa Johanna och började parallellt att träffa en terapeut för första gången i mitt då 30-åriga liv. Jag visste inte om jag skulle gå eller krypa till vårt första möte. Så slutkörd var jag i mina system. Jag berättade om mitt liv och min situation för Johanna, som tålmodigt lyssnade och gav återkoppling och välnyanserade förklaringar och tankar kring varför jag mådde som jag mådde.

Jag kommer aldrig glömma mitt första möte med Johanna. Med ett välgörande lugn och kärleksfull skärpa berättade hon om hur mina värden såg ut via de provsvar jag på förhand tagit och som Johanna fått ta del av.

Jag insåg att jag, genom vad jag varit med om och upplevt sedan barnsben och fram genom livet antagligen haft posttraumatisk stressyndrom under större delen, om inte hela, mitt liv dittills.

Samtidigt är jag en överlevare, en fighter, en högpresterare som aldrig ger upp och som kämpar på. Ibland för mycket för mitt eget bästa. Att få landa i Johannas mjuka sköna fåtölj, bli lyssnad på och förstådd på ett sätt som jag tidigare inte upplevt, blev för mig en oerhörd och livsavgörande vändning. Jag började andas.

Jag började sakta men säkert få ljus över områden i mitt liv och som genom åren har utvecklats till värdefulla verktyg. Jag stannade upp och började känna efter.

Det kändes läskigt till en början – som om jag stod på en strandkant med ryggen mot havet och att jag hörde det som en tsunami som vrålade bakom mig. Min instinkt fram tills dess hade varit att fortsätta rusa framåt. Men jag insåg och kände att jag ville och behövde stanna upp. Reflektera. Reparera.
Genom Johannas oerhört professionella vägledning fick jag tips och råd kring hur jag kunde börja laga mina system och min inre människa. Kosttillskott, kostråd och livsråd stod på receptet.

Till en början, under de första åren, träffade jag Johanna ofta, ungefär en gång i kvartalet. Det gick både framåt och bakåt. Termen ”det blir värre innan det blir bättre” stämde in på vissa delar, när min kropp till slut började svara på mina nya livsval och de tillförda naturliga ämnen som min kropp och hjärna så desperat behövde.

Att under denna, för mig emotionellt och fysiskt turbulenta, period få hålla Johanna i handen och kunna luta mig mot hennes oerhörda erfarenhet och kunskap, var ovärderligt. Idag är jag på en annan plats i livet, och jag träffar fortfarande Johanna åtminstone en gång per år.

Jag ser det som en utökad hälsokontroll som jag sätter stort värde i. I och med min historia av bland annat PTSD har jag inte samma motståndskraft som många andra, även fast jag idag har en betydligt mer reparerad kropp, hjärna och själ. Så det är viktigt för mig att fortsätta hålla koll och kalibrera kosttillskott, näringsintag och livsverktyg.

Livet igenom ser jag det som självklart att löpande stämma av och göra de eventuella justeringar som behövs. Eftersom inget är konstant, och saker och ting förändras. Jag ser det som en del av min mentalhygien.

Jag kan inget annat än VARMT rekommendera Johanna. Utan hennes hjälp under de första åren och även nu vet jag inte var jag hade befunnit mig idag.
För det kommer jag vara henne evigt tacksam.

Gunilla Sunnros, 51 år Entreprenör